GRAND DANOIS - Grupp 2
FCI-nummer 235
Originalstandard 2001-03-13
FCI-Standard 2002-04-10; tyska
SKKs Standardkommitté
2002-10-30

Ursprungsland/Hemland: Tyskland
Användningsområde: Sällskaps-, vakt- och skyddshund
FCI-Klassifikation: Grupp 2, sektion 1

Bakgrund/ändamål;
Som föregångare till dagens Grand Danois betraktas såväl den gamla "Bullen- beisser" som "Hartzrüde" och "Saurüde", vilka var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung och en snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar hänsyftade i Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som ulmer- doggar, engelska doggar, danska doggar, hartzrüde, saupacker och stora doggar betecknade senare skilda typer av dessa hundar, åtskilda genom färg och storlek.År 1878 bildades en kommitté bestående av sju personer med bak- grund som uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus i Berlin. Man förband sig att kalla alla varianter av doggar för det gemensamma samlings- namnet tysk dogg. Därmed lades grunden för en utveckling mot en självständig tysk hundras. I anslutning till en utställning är 1880 i Berlin fastställdes för första gången en standard för tysk dogg (Grand Danois). År 1888 bildades Deutschen Doggen-Club.

Helhetsintryck;
Grand Danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning, kraft och elegans med en stor, kraftig och välbalanserad kroppsbyggnad. Genom substans till- sammans med ädelhet, harmonisk helhet, välproportionerade linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt huvud ser den ut som en ädel staty, en "Apollon" bland hundraser.

Viktiga förhållanden;
Grand Danois förefaller närmast kvadratisk till sin kroppsbyggnad. Detta gäller särskilt hanhunden. Kroppslängden (från bröstbensspetsen till sittbensknölen) skall inte överskrida mankhöjden med mer än 5% hos hanhund och 10% hos tik.

Uppförande/karaktär;
Grand Danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och trogen sin äg- are. Mot främlingar är den tillbakadragen och reserverad. Självsäkra, oför- skräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskaps- och familjehundar eftersträv- as, vilka har hög retningströskel och inte är aggressiva.

HUVUD;
Huvudet skall harmonisera med helheten. Det skall vara långsträckt, smalt, markant, uttrycksfullt och fint utmejslat (i synnerhet partiet under ögonen). Avståndet från nosspets till stop, respektive från stop till nackknöl, skall vara så lika som möjligt. Framifrån sett måste huvudet se smalt ut och nosryggen skall vara så bred som möjligt.
Skallpartiet
Nospartiet och skallens överlinje skall löpa parallellt. Ögonbrynsbågarna skall vara väl utvecklade, dock utan att vara framträdande. Nackknölen skall vara svagt markerad.
Stop
Stopet skall vara tydligt markerad.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara mer bred än rund och ha stora näsborrar. Den måste vara svart med undantag för blå och harlekinfärgade hundar. Hos blå hundar är nostryffeln antracitfärgd (avblekt svart). Hos harlekinfärgade hundar är svart nostryffel önskvärt, dock tolereras en svartfläckig (ofullständigt pigmenterad) eller köttfärgad (opigmenterad) nostryffel.
Nosparti
Nospartiet skall vara väl utvecklat. Det skall vara djupt och helst fyrkantigt.
Läppar
Läppvinklarna skall vara väl markerade. Läpparna skall vara mörkt pigment- erade, men hos harlekinfärgade hundar är ofullständigt pigmenterade eller köttfärgade läppar tillåtna.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara väl utvecklade och breda med ett kraftigt, sunt och full- ständigt saxbett.
Kinder
Kindmuskulaturen får bara antydas och får absolut inte vara starkt framträd- ande.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och så mörka som möjligt med livligt, klokt och vänligt uttryck. Hos blå hundar får ögonen vara något ljusare. Hos harlekinfärgade hundar accepteras ljusa eller olikfärgade ögon. Ögonlocksränderna skall vara strama.
Öron
Öronen skall vara naturligt hängande, högt ansatta och medelstora. Örats främre rand skall ligga intill kinden.
Hals
Halsen skall vara lång, torr och muskulös. Den skall vara välutvecklad vid kroppen och lätt avsmalnande mot huvudet med böjd nacklinje. Halshållningen skall vara upprätt och något snett framåtböjd.

KROPP;
Rygglinje
Ryggen skall vara kort och stram och skall slutta svagt bakåt i en nästan rät linje.
Manke
Manken skall utgöra den högsta punkten på den kraftiga kroppen. Den utgörs av skulderbladskammaren, som reser sig över taggutskotten.
Ländpartiet
Länden skall vara lätt välvd. Den skall vara bred och ha kraftig muskulatur.
Kors
Korset skall vara brett och mycket muskulöst. Det skall slutta svagt från kors- benet mot svansansättningen och omärkligt övergå i denna.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall nå ner till armbågen. Den skall vara väl välvd med revben som når långt bak. Bröstkorgen skall ha god bredd med ett markerat förbröst.
Underlinje
Buken skall vara ordentligt uppdragen bakåt och tillsammans med bröstkorg- ens undersida bilda en vacker svängd båge.
Svans
Svansen skall nå till hasen. Den skall vara högt ansatt, bred vid roten och smalna av jämnt mot spetsen. I vila skall svansen bäras hängande med natur- lig böj. När hunden är uppmärksam eller i rörelse bärs svansen lätt uppböjd (sabelformad), dock inte väsentligt över rygglinjen. Borstig svans är inte önsk- värt.

EXTREMITETER;

Framställ:
Skulderblad
Skuldrorna skall ha kraftiga muskler. Skulderbladen skall vara långa och sned- ställda. Deras vinkel till överarmen skall vara ca 100-110 grader.
Överarm
Överarmarna skall vara kraftiga och muskulösa, ligga väl an mot bröstkorgen och vara något längre än skulderbladen.
Underarm
Underarmarna skall vara kraftiga och muskulösa och fullständigt raka från sid- an och framifrån sett.
Handlov
Handlovarna skall vara kraftiga och fasta. Övergången till underarmarna skall vara knappt märkbar.
Mellanhand
Mellanhändernas benstomme skall vara kraftig. De skallvara raka framifrån sett och från sidan sett skall de vara endast obetydligt vinklade.
Framtassar
Framtassarna skall vara runda, högt välvda och väl slutna (kattass). Klorna skall vara korta, starka och så mörka som möjligt.

Bakställ:
Bakstället skall ha kraftig muskulatur som ger kors, höfter och lår rundning och bredd. Sett bakifrån skall de starka, välutvecklade bakbenen vara parallella med frambenen.
Lår
Låren skall vara långa, breda och mycket muskulösa.
Knäled
Knälederna skall vara kraftiga och placerade nästan lodrätt under höftbenen.
Underben
Underbenen skall vara långa (underben och lårben skall ha ungefär samma längd) och ha god muskulatur.
Hasled
Haslederna skall vara kraftiga och stabila. De skall varken vara inåt- eller utåt- vridna.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga och nästan lodräta.
Baktassar
Baktassarna, se framtassar.
Rörelser
Rörelserna skall vara harmoniska, smidiga, vägvinnande och lätt fjädrande, varvid benen skall röra sig parallellt framifrån och bakifrån sett.
Hud
Huden skall vara stramt åtliggande. Hos enfärgade hundar skall huden vara välpigmenterad. Hos harlekinfärgade hundar motsvarar pigmenteringen oftast teckningen.

PÄLS;
Pälsstruktur
Pälsen skall vara mycket kort och tät, tätt åtliggande och glänsande.
Färg:
Färgvarianterna grupperas enligt följande: gul och tigrerad, harlekin och svart, blå.
Gul
Färg från ljust till djupt guldgul, svart mask är önskvärt. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Tigrerad 
Grundfärg från ljust till djupt guldgul med svarta, helst jämna och klara strimm- or i revbenens riktning. Svart mask är önskvärd. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Harlekin
Grundfärgen skall vara rent vit, om möjligt utan några stickelhår, med över hela kroppen jämnt fördelade, oregelbundna, "sönderslitna", lacksvarta fläckar. Inte önskvärt är grå eller bruna fläckar. 
Svart
Lacksvart, vita tecken är tillåtna.
Hit räknas också "mantelteckning" där det svarta skall ligga som en mantel över hela kroppen. Vitt kan förekomma på nosparti, hals, bröstkorg, buk, ben och svansspets.
Hundar med vit grundfärg och stora svarta fläckar ("Plattenhunde") räknas också hit.
Blå
Färgen skall vara rent stålblå, vita tecken på bringa och tassar är tillåtna.

Storlek/vikt
Mankhöjd
Hanhund: lägst 80 cm
Tik: lägst 72 cm

FEL;
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till grad- en av avvikelsen.
Helhetsintryck
Bristande könsprägel. Hundar som är oproportionerliga, för lätta eller för tunga.
Uppförande/karaktär
Bristande självförtroende, nervositet och aggressivitet.
Huvud
Huvudlinjer, som inte löper parallellt. Äppelskalle, kilformat huvud.
Stop
För dåligt markerat stop.
Nosparti
Spetsigt nosparti. Nosryggen som är konkav, konvex eller framåtsluttande.
Läppar
Otillräckliga läppar eller alltför hängande läppar ("fladderläppar").
Käkar/tänder
Alla avvikelser från fullständigt saxbett skall betraktas som fel. Avsaknad av P1 i underkäken tolereras dock liksom enstaka oregelbundna framtänder förutsatt att bettet bibehålls någorlunda intakt. För små tänder.
Kinder
Kraftigt utvecklad kindmuskulatur.
Ögon
Lösa ögonlocksränder och för starkt rodnad bindhinna. Ljusa, stickande, bärnstensgula ögon. Vattnigt blå ögon eller olikfärgade ögon hos enfärgade hundar..Ögon som sitter för långt från varandra. För smala, sneda ögon ("kinesögon"). Utstående eller djupt liggande ögon.
Öron
För högt eller för lågt ansatta öron, i sidled utstående eller platt åtliggande öron.
Hals
Kort, tjock hals, hjorthals, löst (för mycket) halsskinn eller dröglapp.
Rygglinje
Svankrygg, Karprygg. För lång rygg. Bakhög rygglinje.
Kors
För starkt sluttande eller vågrätt kors.
Bröstkorg
Flat eller tunnformad bröstkorg. Smal eller grund bröstkorg. För starkt framstå- ende bröstben.
Underlinje
Inte tillräckligt uppdragen buklinje. Otillräckligt tillbakadraget juver.
Svans
Borstig svans. För kraftig, för lång eller för kort svans, för lågt ansatt svans. Svans, som är för högt buren över ryggen, krokig, ringlad eller åt sidan buren. Avslagen, i spetsen förtjockad eller kuperad svans.

Extremiteterna;

Framställ
Otillräcklig vinkling. Klen benstomme. Svag muskulatur. Framben som inte är lodräta.
Skulderblad
Lösa skuldror. För tunga skuldror. Brant skulderläge. 
Armbåge
Lösa armbågar. Utåt- eller inåtvända armbågar.
Underarm
Krokiga underarmar. Förtjockningar ovanför handlovarna.
Handlov
Förtjockade handlovar. Betydande eftergivenhet eller överkotning.
Mellanhand
För stela eller övervinklade mellanhänder.
Tassar
Platta, spretiga, långa framtassar.
Bakställ
För knappa eller överdrivna vinklar. Kohasighet eller marktrång ställning. Hjulbenthet.
Has
Förtjockade hasor. Instabila hasor.
Tassar bak
Se framtassar. Sporrar.
Rörelser
Rörelser som ej är vägvinnande. Ofria rörelser. Ofta förekommande eller ständig passgång. Bristande överensstämmelse mellan fram- och bakbens- rörelser.

PÄLS
Pälsstruktur
Dubbel päls. Matt päls.
Färg
Gul
Gulgrå, gulblå, isabellafärgad eller smutsgul färg.
Tigrerad
Silverblå eller isabellafärgad grundfärg, urtvättad tigrering.
Harlekin
Blågrå stickelhårig bottenfärg, större andel gulgrå eller blågrå fläckar.
Svart
Gul-, brun- eller blåsvart färg.
Blå
Gul- eller svartblå färg.

Allvarliga fel;
Uppförande/karaktär
Skygga hundar.
Käkar/tänder
Tångbett.
Ögon
Ektropion, entropion.
Svans
Kroksvans.

Diskvalificerande fel;
Uppförande/karaktär
Aggressivitet, ångestbitare.
Nostryffel
Leverfärgat nostryffel. Kluven nostryffel.
Käkar/tänder
Över-, under- eller korsbett.
Pälsfärg
Gula och tigrerade hundar med vit bläs, vit krage, vita tassar eller "strumpor" och vit svansspets.
Blå hundar med vit bläs, vit krage, vita "strumpor" eller vit svansspets.
Harlekin: Vita hundar utan några svarta tecken (albinos) samt döva hundar.
"Porslinstigrar", d.v.s. hundar med övervägande blå, grå, gula eller även tigrerade fläckar.
"Gråtigrar", d.v.s. hundar med grå bottenfärg och svarta fläckar.
Storlek
Mankhöjd under de i standarden angivna minimimåtten.
Nota bene
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.